I en helt vanlig insjö i Dalarna simmar filosofen Jonna Bornemark med ett stim av mörtar. Det ovanliga är att de inte är rädda för den här människan. Hon är en del av deras värld nu och de har accepterat henne där.

Hon är övertygad om att människan måste umgås mer över artgränserna. Inte minst för att bättre förstå vad vi riskerar att förlora om vi inte bevarar djur och natur.

– Inom filosofin handlar var och varannan text om att definiera vad som särskiljer människan från djuren. Vi har jobbat hårt på att separera oss från den övriga naturen och det får vi sota för nu när arter utrotas och klimatet blir allt varmare. Vilda djur är generellt rädda för människor. Det kan man bli ganska ledsen över, människan har gjort dem så mycket orätt. Jag blir genuint glad varje gång jag blir vald av ett vilt djur.

I en serie böcker om att vrida världen undersöker hon vår relation till naturen och varandra. Det handlar om att simma med mörtar och uppleva en upplöst gräns mellan döda ting och sig själv. Om att skaka loss förgivettagna idéer för att fånga upp bortglömda begär. Om att undersöka hur vi kan skapa en annan kunskap och röra oss bakom etablerade kategorier-för att återförvisad vår sinnlighet, förnya vår relation till verkligheten och på nytt förmå se vad som är viktigt.