Här vilar en samlad mångtusenårig kyla.

I tusentals år har Kebnekaises toppar blickat ner över Tarfaladalens glaciärer. Nu drar de sig tillbaka, upp över berget som legat dolt så länge. Om bara sextio år kan de vara försvunna.

Isfallsglaciärens mjölkvita vatten stänker ner mina skor när jag ihopbunden med John och Alicia klättrar uppför bergssidan. Gömda sediment från tusentals år under mina fötter.

Here rests an ancient cold, gathered thorough the ages.

For thousands of years the peaks of Kebnekaise has had its watch over the Tarfala Valley. Now the ice is retreating, climbing the slopes it once hid. In just sixty years it may be gone.

The milky waters of the Icefall Glacier splash against my boots as I climb, roped to John and Alicia. Sediments from thousands of years beneath my feet.

Nina Kirchner, föreståndare på Tarfala Forskningsstation och professor i glaciologi, ser sitt forskningsfält försvinna i en rasande takt. Många är glaciärerna hon vandrat över. I Arktis, Antarktis. Och många har redan försvunnit. Åtta stycken i Sverige. Samtidigt har glaciärerna en sista roll att spela. Som kanariefåglarna förr i tiden, som varnade arbetarna om syrebrist i gruvgångarna under bergen. De gör klimatkrisen synlig.

Och det sjunger i isen när den spricker

Storglaciären. Nu i slutet av Augusti är den svart och fårad. Den första snön som kom smälte bort direkt och isflak stora som ett mindre hus har brutits loss från tungan av is och sten. Men fortfarande är den som ett levande väsen. Oförutsägbar och vild. I ständig förändring. Sprickor och avgrundsdjupa brunnar bildas hela tiden och för den som ramlar ner i en brunn är det över. Tvåhundra meters fritt fall och sedan sitter man fast som en kork när vattnet fylls på. Och fryser till ovanför ens huvud. Stationens karta, full av röda dödskallar, visar var brunnarna finns. Den får inte fotograferas förklarar Nina. Ingen vet var nya brunnar kan ha uppstått, så den ska man inte helt lita på. Att gå över en vit orörd snö är förrädiskt, och bara den glaciärvana vet hur de låter under snön. Nina vet och jag ser hur hon vrider huvudet och lyssnar när vi tar kliven över isen.

Nina Kirchner, director of Tarfala Research Station and professor of Glaciologi, sees her field of research melt away in a furious way. Many are the glaciers she crossed. In the Arctic, Antarctica. Many have vanished. In Sweden eight. Yet the glaciers have one final message to deliver. Like the canaries once used in mines to warn of thinning air, they make the climate crisis tangible, audible, and visible.

And the ice sings when it fractures.

The Great Glacier. At the end of August, it stretches before us, dark and lined with wrinkles, the first snow already melted. Chunks of ice as large as small houses have broken off from the glacier’s tongue of ice and stone. Still, it feels alive. Wild and unpredictable. Cracks and deep crevasses form constantly, falling into one is fatal. Two hundred meters of free fall, then you are trapped like a cork as water fills the void, and freezes above your head. The station’s map, marked with red skulls, shows known crevasses, but Nina warns it must not be photographed. New crevasses can appear without warning; making the map unreliable.

Walking on untouched snow is dangerous. Only experienced glaciologists can detect how the snow responds underfoot. Nina listens carefully, turning her head to hear subtle shifts, and I watch her as we step carefully across the ice.

Kebnekaise reser sig med sina två toppar ovanför Storgalciären. Nordtoppens nya kantiga övertag över Sydtoppens mjuka vita glaciär.

Kebnekaise rises with its two peaks above the Great Glacier. The new angular edge of the North Peak towers over the South Peak’s smooth white glacier.

Michael Zemp är professor i glaciologi vid Zürich universitet och chef för World glacier monitoring service, som sammanställer data från alla världens glaciärer. Han har följt Alpernas glaciärer sedan omkring år 2000. Sedan dess har de förlorat omkring 40 procent av sin is. Många klassiska alpturer går inte längre att göra eftersom risken för ras har blivit för stor. Med nuvarande smältning kommer de schweiziska glaciärerna inte att överleva seklet.

– I början tänkte jag att om folk bara får veta det här så kommer de att ändra sig. Men först gömde man sig bakom osäkerhet, och nu bakom känslan att det är för sent.

Och de påverkar människors livsvillkor över hela jorden, förklarar han. Europas glaciärer har visserligen inte så stor effekt på havsnivåerna – de styrs mest av de stora isvolymerna i Nordamerika och vid polerna, men glaciärer i Alperna, Anderna och Himalaya har stor betydelse för tillgången på sötvatten.

Michael Zemp, professor of glaciology at the University of Zürich and head of the World Glacier Monitoring Service, has been tracking glaciers worldwide. He has studied the Alps’ glaciers since around 2000, and in that time, they have lost roughly 40 percent of their ice. Many classic Alpine routes are now impassable, as the risk of avalanches has become too high. At the current rate of melting, Swiss glaciers are unlikely to survive this century.

“At first, I thought that if people knew the facts, they would change their behavior,” he says. “But initially, they hid behind uncertainty—and now, they hide behind the sense that it’s too late.”

Glaciers affect livelihoods across the globe, he explains. While European glaciers do not significantly influence sea levels—the large ice sheets in North America and at the poles play the dominant role—glaciers in the Alps, Andes, and Himalayas are vital for freshwater resources.

Storglaciärens tidigare frontlinje.

Internationella forskare från stora delar av världen är med på turen upp på Storglaciären och Isfallsglaciären.

Alicia Rutledge, forskare i planetär geologi är här på uppdrag av NASA för att ta vatten och bergsprover. Snö, smältvatten och sten kan hjälpa till att svara på om det finns liv på Mars. Och det är på den röda planets sydpol hennes fokus ligger just nu. Under det röda dammet vilar en glaciär.

Just i detta trånga utrymme, där den här sortens ”varma glaciärer” glider fram på vatten, finns en av livets mest hemliga utrymmen. Och just här misstänker astrobiologerna att mikroorganismer kan ha levt, eller kanske rentav fortfarande skulle kunna leva, på Mars.

International researchers from around the world join the expedition across the Great Glacier and the Icefall Glacier.

Alicia Rutledge, a planetary geology researcher, is here on a NASA mission, collecting water and rock samples. Snow, meltwater, and stones could help answer a profound question: could life exist on Mars? Her focus is currently on the Red Planet’s south pole, where beneath the red dust lies a hidden glacier.

In this narrow, shifting environment—where so-called “warm glaciers” glide over water—one of life’s most secret habitats exists. Here, astrobiologists suspect microorganisms may have lived—or might even still survive—on Mars.

Rock-energy-I Tarfalas berg och i bergen på Mars.

Mars

I det hemliga utrymmet mellan glaciär och berg, om smältvatten kan passera, kan mikrospiskt liv utvecklas.

Storglaciären, Tarfaladalen

Snart kommer vintern. Storglaciären kommer bli vit igen. Det forsande mjölkvita vattnet kommer frysa och tystna. Snart slutar även kanariefågeln sjunga. Livet kommer finnas där, leva av energi från sten, i djupa bergsskrevor, på jorden, kanske på Mars. Och vi kommer bo på en helt annan planet än den vi känner nu.

Soon winter will come. The Great Glacier will turn white again. The rushing milky water will freeze and fall silent. Soon even the canary will stop singing. Life will still linger, living on energy from stone, hiding in deep mountain crevices, on Earth, perhaps on Mars. And we will live on a completely different planet from the one we once knew.

Photo / NASA

Reportaget av mig och journalist Anna Froster finns att läsa i en annan version och i sin helhet i Forskning& Framsteg, nr 8, ute i november 2025, och på fof.se

The report by me and journalist Anna Froster can be read, in another version and in its entirety, in Forskning & Framsteg, issue no. 8, out in November 2025, and at fof.se.